Många rapporter om stigande antal döda meddelas dagligen i väntan på vaccin. En del kändisars svåra situation beskrivs i Tv-reportage. Bland annat den tuffa grävande journalisten Janne Josefsson beskriver sin ångest för sitt höga blodtryck och rädsla för döden. Hua mig vad man kan missta sig på en annan människas problem.
Han har kunde man tro en trygg tillvaro, dels ekonomiskt, dels genom sitt kändisskap möjlighet till en lycklig ålderdom som är få förunnat.
I programmet ”Hisingen-Casablanca” ges en annan bild av ” Janne med folket”. Han trivs inte med att bli gammal, vem gör det? Många andra människor är förnöjsamma och förbereder sig mentalt på att de inte har ett evigt liv. De gör så gott de kan och kräver inte sensationer varje dag, det kan man tycka att Janne Josefsson också utan svårighet ska acceptera.
Vem väljer han att träffa för att väcka intresse, jo den kriminelle Clark Olofsson som troligtvis alla pensionärer känner till efter hans och polismördarens gisseldrama på en bank vid Norrmalmstorg i Stockholm. Denne mångåriga fängelsekund som alltid omskrivits som en stjärna i pressen har sin egen tolkning på hederlighet. Det framgår att sätter man sina egna etiska och moraliska regler själv är det tillåtet att utföra vilken kriminella handling som helst och då också givetvis påstå att man är oskyldig. Intressant att höra hur en kriminell resonerar och förklarar därmed alla nekanden i rättssalarna. Clark påstod i motsats till Janne att han inte var rädd för döden.
Ingen ska vara rädd för döden, den tillhör livet och dess slut, om man så vill eller inte. Det man ska vara rädd för är på vilket sätt man kommer att dö. Det kan väcka olust om man sitter och tänker igenom olika scenarier. Ett råd är undvik att tänka på det och lev livet livat så länge det varar, och är det allt för jävligt och otrevligt, så kanske man ska börja knarka i livets slutskede, om man har kapital till det eller ta ett kraftigt rus och rusa in i dödsriket. Man ska inte tänka på det så mycket för rätt som det är så händer det bara, utan att man kommer att veta vad som sker. Det är bara andra, som får besked, själv forslas man bort ovetande om sitt öde, det öde som man visste skulle komma medan man levde.
Sedan har vi en annan kändis, som sitter och väntar på vaccin (Leif GW Persson). Han hotar med att flytta till Israel för att snabbare få sitt vaccin. Han har säkert råd med det. Denne intellektuella person gör en tankevurpa om han tror att han är tryggare i självbombarnas Mellanöstern. Då är det väl ändå bättre att dö hel till kropp och själ och inte mosad i ett bombdåd.
