Biståndet på en miljard kronor om året till Afghanistan ska fortsätta, inget ska komma talibanerna till del säger vår utrikesminister Ann Linde. Hon följer mantrat, i politik är det omöjliga möjligt. Jag tvivlar starkt på detta. Hur skickliga vi svenskar än är så finns det ändå gränser vad vi lyckas åstadkomma. Sidas personal får uppdraget att fördela pengarna till pålitliga organisationer därstädes. Klart att det var möjligt innan talibanernas övertagande, men nu är det att slå blå dunster i oss. Varför ska SVT samla in ytterligare pengar från svenska folket enligt ett inslag från anlitade kändisar? I varje fall är det inte någon god idé att sända dem till Afghanistan. De insamlade pengarna kan i så fall gå till hjälp till de som nu ska tas om hand här, det känns säkrare och mer kontrollerat.

De miljarder som gått till dem innan övertagandet har enligt vissa källor kommit folket till del men även berikat statstjänstemän, som vände sitt folk ryggen och såg till att komma ur landet tillsammans med ansvarigt regeringsfolk. Ett inte ovanligt beteende bland ansvariga politiker. Klart att man förstår att de inte vill mista huvudet, men varför ska inte ansvariga på land precis som kaptenen på ett fartyg vara den sista att lämna fartyget vid en förlisning. De flesta kaptener till sjöss tar ansvaret även om undantag finns. Att någon politiker gjort det känner jag inte till. Möjligen Mandela skulle ha gjort det?

Personligen tror jag inte det går att ändra ett folks kultur med bomber. Det skapar enbart starka motståndsrörelser med kampvilja. I Sverige görs försök från politikernas sida att integrera människor från krisdrabbade Mellanöstern, även det har visat sig vara ett misslyckat projekt. Givetvis finns det bra folk från alla länder, det gäller bara att skilja agnarna från vetet annars går det som hos oss. Nu har vi skapat ett läge på grund av dålig kontroll som vi inte ens kunde drömma om skulle ske här. Det har redan kostat för mycket och kommer fortsätta kosta oss många år framöver. Jag förstår om Statsministern är nöjd och avgår. Han ärvde skiten efter Reinfeldt som öppnade mer än sin famn för att få Mellanöstern hit med en ny religion och klankultur. Ytterligare en kapten som lämnade då det krisade och i det fallet det bästa som kunde hända med en sådan inställning som han hade till svenskarnas väl och ve.